Somewhere Back in time...in Gothenburg
Maiden! klappklappklapp. Maiden! klappklappklapp. Maiden! klappklappklapp...
...ropen fortsatte eka före, under och efter konserten. Hårdrockarna hade intagit Göteborg och var än man var på gatorna så outnumbered Hårdrockarna dem vanliga People. =)
Iron Maiden har anlänt till Sverige med Bruce vid spakarna!
Lördag, 26 Juli
Plats: Ullevi Göteborg
Band: Iron Maiden
Jag med vänner tog oss upp till götet. låtarna dunkade i bilen på vägen upp med TD som enda kylning i bilen. Fifan!!!
Jag höll mitt löfte till Eowyne =)...fast det bara var en liten kort stund. vi får öla nästa gång oxå. 30 Pers minst man såg o kände, allt från förskolan till present day. Barn unga som gamla, familjer rockerbrudar och rockers av alla slag samlades kring en sak. Detta underbara ögonblick som växt sig till ett fenomen när dessa snart gubbar , rocklegender återvänder till Sverige och rockar loss o spelar ltie fotboll.
Hett, soligt och senare helt i extas av den spelning och show som bjöds var över min förväntan. Vilken scenshow. inte hade man sparat på krutet här. pyroteknik, folk på scen. Eddie, folket i Ullevi njöt.
Iron Maiden-biljetter sålde slut på 2,5 timmar
Många vill se metal-ikonerna i sommar
Biljetterna till Iron Maidens konserter i sommar gick åt som svarta t-shirts på Sweden Rock-festivalen.
På två och en halv timmar var 82 000 biljetter slut.
Jag (och 56137 andra) på IRON MAIDEN på Ullevi. Jag stod på planen och det var riktigt mäktigt att se arenan med allt folk . Konserten var ungefär som förväntat, dvs riktigt bra. Spelningen var en lång hitkavalkad och det märktes på publiken att de kunde låtarna och texterna utantill. Bäst var allsången i början av "Fear Of The Dark" som gav mig riktig gåshud. många låtar gav en gåshud för att dem spela så grymt, kasst var ljudet emellanåt. Tyvärr =(. Publikens vrål fick Bruce att tystna par gånger medan han blicka ut över hela folkhavet i arenan med ett leende, Miljonte besökaren var här, Störst publiksiffra på arena sa dem att vi var först med, Hmm lite vad folk vill höra? får ta o kolla upp den saken,
Attaraljer måste man köpa så jag köpte mej en ny FC Maiden fotbollsjersey =) så fin.
http://www.aftonbladet.se/nojesliv/article2979224.ab
Från
Aftonbladet:
SÅ BRA VAR KONSERTEN – LÅT FÖR LÅT
Aces high - +++++
Iiiiiihaaah! Dickinsons tonartshöjning i refrängen är så självsäker och kraftfull. Tusentals och åter tusentals nävar som sträcks upp i luften lyfter fram bryggan dessförinnan.
2 minutes to midnight - +++++
Kvällens första ”Scream for me, Ullevi” sparkar igång denna allsångsfavorit från albumet ”Powerslave”.
Revelations - +++++
Lika vacker och farlig som en väsande giftorm. Aleister Crowley lär le en smula i den eviga fördömelsen när publiken hetsar fram den avrundande versen.
The Trooper - +++++
Eddie som brittisk soldat under Krimkriget blickar ner mot scenen, men tyvärr verkar för få i publiken ha hörsammat den svenska fanclubens uppmaning att bandet skulle hyllas med ett hav av vajande Union Jack-flaggor. Lätt en av mina egna favoriter!!!
Wasted years - +++++
Av den turnétrötthet låten behandlar märks föga. Maskineriet rullar envist på och glädjen i publiken är magisk.
"So understand
Don't waste your time always searching for those wasted years,
Face up...make your stand,
And realize you're living in the golden years."
The number of the beast - +++++
Ja, den är närmast söndertjatad. Men ändå så magisk med höga eldpelare, odjuret blickandes ned från högra kanten och med ett band badande i rött ljus.
Can I play with madness - +++++
Singelhiten från albumet ”Seventh son of a seventh son” verkar dela publiken i två läger. Hälften sjunger med, hälften – som mina läktargrannar – går på toa och köper sen öl.
Rime of the ancient mariner - +++++
Åh, du söta värld. Bara det skepps-knarriga mittenpartiet är så fängslande att magen knyter sig. Scenen badar i rök, ljusrampen kränger som en skuta i stilla seglats och Steve Harris bas jagar ut måsarna över Göta älv. var det inte albatross? Här bjöds man få en grymt bra och lång låt, ullevi nersläkt o tusentals mobilerna som lyste på läktarna,,, i en tid där tändaren blivit passé tar nya generationen över o skapar lika fin effekt.
Powerslave - +++++
Ännu en centralpjäs som på egen hand förklarar varför denna turné är något utöver det vanliga. Frontmannens fågelmask lär ge de yngsta besökarna mardrömmar för många år framöver.
Heaven can wait - +++
En tämligen blek låt som ändå lyfter live, speciellt i allsångspartiet. Men ”The loneliness of a long distance runner” eller – inte minst – ”Alexander the great” hade varit fräckare val från ”Somewhere in time”.
Run to the hills - +++++
Ja... vad säga? Sönderspelad, förväntad – men ändå så frustande och förbannat bra. Jag är mållös. Hittar inte orden. Äh. Jag sjunger i stället...
Fear of the dark - +++++
... och jag fortsätter sjunga. Och sjunga. Det i sammanhanget färskaste stycket är i sig en minirysare. Över sju minuter allsång som får öronproppar att trilla ut och kepsen att lyfta från skallen när huvudstubben står på ända.
Iron Maiden - +++++
Signaturmelodin visar vägen mot huvudsetets obönhörliga slut. Och visst spränger mumie-Eddie den gigantiska guldsarkofagen bakom Nicko McBrain precis när han ska.
Extranummer:
Moonchild - +++++
Det närmaste ett finsmakarstycke kvällen bjuder. Och äntligen en publik som vet hur det ska bemötas. Tack, Ullevi!
The clairvoyant - +++++
Eddie i jätteformat leker med Dave Murrays gitarrhals och låten i sig är en klar uppryckning jämfört med Stadion, men det känns ändå som att guldklimpen kan putsas till ytterligare. Ja, jag kräver faktiskt det.
Hallowed be thy name - +++++
Jag lipar av lycka. Så jävla stort. Så jävla vackert. Så jävla... världsbäst.
Faen nu är snart sommaren slut. Men jag har fått göra det jag velat så här långt.
Konserten nu slut men jag har ögonblicken kvar sparat inom mej.
They will be back somewhere back in time... and that's Futureal!
