Adrenalin, C₉H₁₃NO₃, är ett stresshormon som utsöndras från binjuremärgen som svar på stimulering från sympatiska nervsystemet. Adrenalin transporteras löst i blodet och har en rad olika effekter på vävnaderna, som har det gemensamt att de ökar kroppens prestationsförmåga.

Adrenalin upptäcktes av polacken Napoleon Cybulski 1895. Den förste som renade och isolerade adrenalin var japanen Jokichi Takamine 1901.
 
Adrenalin utsöndras vid exempelvis hårt fysiskt arbete, psykisk stress och ilska. Adrenalinet försätter kroppen i "alarmberedskap", bereder kroppen på att fly eller slåss. Hjärtats slagfrekvens ökar, och dess sammandragningar blir kraftigare. Blodflödet till hjärtat och skelettmuskulaturen ökar men minskar till andra organ. Genom ökad nedbrytning av stärkelse i levern ökar socker- och fetthalten i blodet.

Adrenalin används som läkemedel vid hjärtstillestånd och livshotande astma samt vid svåra allergiska reaktioner, som vid anafylaktisk chock. Adrenalin finns även som blödningsdämpare i en del bedövningsmediciner som används av tandläkare.

När man drabbas av panik, så släpper kroppen ut adrenalin. Adrenalinet gör så vi kan fly eller slåss och när man drabbas av panik så släpper kroppen ut adrenalin för att försvara sig mot "hotet". När man har panikångest släpper kroppen ut adrenalin.

---