Jag var i Köpenhamn i helgen med vänner och gick på den världsomtalande Bodiesutställning. En utställning om människans anatomi som man endast i sitt liv endast kommit i kontakt med genom en del böcker, Leonardo da Vinci eller kanske på sjukhus och tvn men detta är det närmaste fysiska bevis och kontakt jag kommit samt en otrolig upplevelse i sig,

En utställning driven av amerikaner, (rätta mej om jag har fel) visar upp en utsällning på riktigta människor i olika positioner och ändamål. Alla organ, muskler skelett och unga som gamla med och utan visa sjukdomar  mm otroligt grundligt. ca 100 personer har "donerat" sina kroppar för detta. Kinesiska straffångar som frivilligt gått med på detta. tolka det som du vill.

Visst är det spännande när man gick rund där och fascinerades med en klump i halsen av de vi kallar etik, och oetisk avsmak och likgiltighet och moralfrågor när man kollar på någon av dessa bevarade människor, Vem har gjort allt detta, vem kan med rent samvete dissikera människor utan att ta skada, beundrar dem som kan och jobbar med dagligen.

Tankarna förde mej till Auschwitz som jag besökte förr något år sen. Den däre Joseph Mengele som var huvudlägrets doktor som utförde sina barbariska och vetenskapliga experiment på männskor, viss forskningsdata har man kunnat använda sig av men det moraliska och etiska ska inte överväga konsekvenserna. Ta ett liv och rädda hundra eller tvärtom.

Tanken som återstår efter besöket är vad är moral i denna fråga, är det rätt eller fel med en sån här utställning även om man donerat sin kropp för mänskligheten. jag är inte rätt person och ställa svaren utan nöjer mej med och grubbla på frågan.

Att kunna se dessa personer är häftigt, men det är ändån en person som blivit avskalad sin identitet och blivit ett objekt eller ett nummer.