En katastrof för 65 år sedan blev upprinnelsen till cellgifterna som används i modern cancerbehandling.

Händelsen inträffade 1943 i hamnen i Bari i sydöstra Italien. De allierade styrkorna förberedde sig för en invasion av Italien och hade dragit samman en flotta av försörjningsfartyg. Ett av dem var lastat med bomber med senapsgas.
Nervgaser som stridsmedel förbjöds 1925. Men – den amerikanska underrättelsetjänsten hade fått indikationer på att Tyskland och Japan förberedde angrepp med stridsgas. Därför beslutade man att rusta sig för vedergällningsaktioner med samma slags vapen.

Östra Italien stod under brittisk kontroll och britterna var övertygade om att de tyska styrkorna i Italien var för små för att innebära något hot. Men på kvällen de andre december slog tyskarna till – 105 Junkerplan flög in över Bari och tömde sin bomblast.

Explosioner och bränder spred sig med dominoeffekt från fartyg till fartyg. Tusentals soldater hamnade i det oljiga vattnet, och trycket på fältsjukhusen blev så stort att många av de överlevande blev liggande flera dygn, i sina förorenade uniformer. Symptomen de uppvisade tydde på att de exponerats för kemiska stridsmedel.

Det bekräftade också sjukvårdsofficeren Stuart Alexander som kommenderades till Bari. Han var utbildad på kemiska stridsmedel och kände omedelbart igen den distinkta lukten av vitlök som senapsgasen avger.
När han studerade förloppet hos offren fann han att de några dagar efter exponeringen drabbades av stor förlust av en typ av vita blodceller, lymfocyterna. Därpå försvann också resten av de vita blodkropparna.

En tanke föddes hos Stuart Alexander.
Om senapsgasen tar kål på de vita blodkropparna, kunde den då användas som botemedel vid sådan cancer som orsakas av överproduktion av just vita blodceller, lymfom och leukemi?

Vid Yale University pågick samtidigt topphemlig militär forskning på effekterna av senapsgas. Rönen från den forskningen tillsammans med Alexanders rapport från Bari, blev snart underlag för vidare forskning.
Mellan 1943 och 1946 gjordes flera kliniska studier av kemoterapi mot cancer. 1946 publicerades två rapporter, en av dem från en multicenterstudie där 160 patienter hade behandlats med senapsgas.

1949 godkände Food and Drug Administration, FDA, det allra första cellgiftet, under namnet Mustargen.

Källa: Happy Accidents, Serendipity in modern medical breakthrough av Morton A Meyer, M.D.